Det var några år sedan och jag hade varit på en föreläsning med Thomas Gunnarsson på en ort ca 45 minuter bort från där jag bor.
Hösten hade anlänt och det var lyse på, på bilen. Helljus när jag inte hade mötande trafik.
Vid ett tillfälle när jag mötte en lastbil var jag lite sen att blända av. Reaktionen jag fick blev först nästan lite omtumlande.
Lastbilschauffören svarade med fullt helljus under hela vårt möte som han ackompanjerade med sin (som lastbilar brukar ha) kraftfulla signal. Också den på under hela vårt möte.
Vad har det att göra med Grus i skon, kanske du undrar.
Jo det var nämligen en sak som Thomas pratade om, att ha grus i skon och att inte göra något åt det.
Det börjar lite fint med att kännas oskönt till att skava mer och mer. Till slut gör det riktigt ont, om det får vara kvar.
Att gå runt med det är ju inget vidare och vi blir inte riktigt oss själva. När det känns oskönt mår vi som regel heller inte bra.
Det är såklart en metafor för saker som kan hända oss i livet och göra att det inte känns riktigt bra. Det är något som skaver. Vi känner oss inte i balans och vi kanske inte beter oss som vi brukar.
Från att känna mig omskakad och lätt irriterad över lastbilschaufförens häftiga reaktion kunde jag vända mina känslor. Jag insåg att det jag fick på bilresan hem var en liveversion av det Thomas pratat om.
Det blev så tydligt för mig. Jag hade ju inte gått i hans skor den dagen, eller i hans liv. Jag visste ju inte vad han bar på. Jag visste inte heller hur mycket grus han hade i sina skor.
Hur ser det ut i ditt liv?
Har du något som skaver, som du inte kan eller vet hur du ska bli av med?
Eller kanske har svårt att sätta ord på vad det är som skaver?
Skriv gärna en kommentar och berätta.
Lika som bär